två månader my ass

Trodde att det var en regel att det skulle vara skit svårt de två första månaderna då man flyttat till en annan ort. Att man efter två månader först är inne i rutin och det "värsta" är över. BULL! Allting beror helt tydligt på vart man flyttat. Jag trivdes från första dagen och rutinen existerar men ändå inte (för det händer så mycket nytt hela tiden). Jag har hittat hem känns det som (klyschigt sagt).

hemlagad pesto

Huhu, nu har det börjat rulla. Har haft 12 timmars dagar med allt planerande för vår filmning detta veckoslut + skola. Har övning med skådisarna om ett par timmar, det finns flera skådespelarlinjer på skolan så det är "lättare" att pick n' choose. Men kul blir det!

Om en månad måste det flyttas, för hyran för denna lägenhet går upp och blir för dyr. Lite ledsamt.... Så efter sista oktober är det fortfarande öppet var jag bor, men har ännu 4 veckor att fundera ut någonting.

Mamma och pappa kommer och hälsar på idag och jag funderar seriöst på att skaffa en i-phone (speciellt för gps funktionens skull, går man åt fel håll så går man i dagar)

Rubriken syftar på den hemlagade peston som några familjemedlemmar gjorde utav vår hemodlade basilika som stått och grott på vår balkong. NAM NAM!

Harlem

Efter Oxifam och rädda-världen-genom-att-forma-jorden-med-mänskliga-kroppar-i-takt-med-cheesig-musik så bestämde vi oss för att ta en stickare till Harlem...det farliga Harlem (vi tänkte att det säkerligen var smått överdrivet).

Så vi stiger ut metron i Harlem och kommer upp till gatunivå, där finns en jävla massa poliser. Okej, detta är Harlem, tänker vi. Det är lugnt, nu vill vi bara ha lite mat. Vi äter super god mat på en Afrikans restaurang rekommenderad av Lonely Planet (vi är inte de enda vita människorna där, thank god, säkert tack vare Lonely Planet). Efteråt bestämmer vi oss för att ta en promenad längs med huvudgatan till följande metro stopp (märk väl klockan är 20 och det är mörkt). Ännu mera poliser och stora gäng av "black people" med en och annan pitbull terrier i en stor kedja möter oss. För första gången upplever jag en liten kulturchock. Dessutom tanken på att varje person man möter säkerligen har ett vapen tryckt mot höften hjälper inte. Dawid (polacken i familjen) är överentusiastisk och vill stanna längre, men vi kryper i en klunga allt närmare metro hållplatsen. Till slut bestämmer vi oss för att snabbt åka bort därifrån . En vanlig natt i Harlem tänker vi, smått chockade över att hälften av NYPD befinner sig bredvid oss. Nic (en couchsurfare) går fram till en av de två meter långa poliserna som övervakar metro ingången.

NYPD "what are you doin' here?"

Nic "I just wanted to ask if this if what it looks like every night?"

NYPD "You better get out of here. Today is African Day Parade and things as soooon gonna start happenin'. That's why you see all the police here, that's why you see all these Africans here. You're int he wrooong time at the wrooong place"

Nic (smått nervöst) "okej, yes we were just going"

NYPD "Yes. You have a good night now"

När vi kommer ner i metron finns där ytterligare två poliser.

Så fel tid och fel plats. Men tillbaka till Harlem skall jag, åtminstone för att äta lite mer god afrikans fisk och köpa billiga skor.

Oxifam

Okej, så började dagen.

En cream cheese bagel (farligt gott och det är bara att springa ner för trapporna och köpa en för dollar 2,50) och sedan iväg med ett gäng från familjen till Central Park.

Vi skulle medverka i ett global uppvärmnings jippo. Vi trodde vi var försenade men hann med i alla fall. Vi fick gröna t-skjortor och gröna lippisar och så stod vi i värmen i tre timmar och övade och filmade (det filmades från en kran, så kranen måste alltid men jämna mellanrum komma ner och byta filmteam från andra TV-bolag). Vad gjorde vi undrar du nu? Vi formade med de 400 personerna som var på plats jorden (mänsklig formation som går att se uppifrån) och runt oss fanns ett timglas (också format av människokroppar) sedan spelades en cheesig låt om och om igen och "jorden" sprang genom timglaset och formade tre stycken tck tck tck i i botten av timglaset, medan vi i takt med musiken hade våra händer i luften som timvisare på en klocka. Slutresultatet var en trevlig upplevelse, en liten solbränna, gratis t-skjorta, lippis och lunchbox (lunchboxen var av papp och bestod av en chipspåse och en burrito inlindat i plast, inte speciellt eco vänligt). Ja och dessutom så formade vår grupp Grönland och Europa var så gott som splittrat medan Africa var perfekt och Australien ika stort som Africa, men ut över det så kunde man i alla fall se att det var jorden.

Det går säkert att hitta klippet i något skede på youtube.

Första veckan snart slut

Inne på dag nummer fyra i skolan. Det som är kul är att vi har mycket intensiva timmar, vi har redan lärt oss ladda en Arri S 16 mm kamera, haft provfilmning och om en vecka skall vi ha producerat en 30 sekunder till 1 minuts film (Mise-En Scene uppgift). Så snabbt och intensivt är det men samtidigt bara ca 3-5 timmar per dag, så det känns kanske lite slött så här i början. Vi har också casting nästa vecka då vi får nola ut dom som studerar acting - haha. En lärare (i skådisarnas frånvaro) sa att man skall ta vara på första casting sessionen (då alla nya studerande måste visa upp vad dom går för för typ alla på skolan) för det är då man får skrika ut idiotiska förslag till skådisarna, det bästa förslaget han hittills minns är "Could you do that again but this time a little less gay?"

Känner nu också till åtminstone 12 personer som jag skall hänga med i 2 år. Alla verkar trevliga och det skall bli spännande att jobba ihop med dom. Alla är internationella förutom 1 amerikan. Annars är vi från Spanien (2 stycken) , Argentina, Israel, Ryssland, Kazakstan, Kina, Uruguay, Ecuador och Thailand. Kul blandning, 4 flickor och resten killar.

Tror också att jag kanske blir och bo här i min lilla koloni, känns ganska bra just nu. Antar att det ända som egentligen hindrar mig från att bara bestämma mig för att bli här är ens inbrända så-här-och-inte-så-här-skall-man-göra-röster som försöker på något sätt gå emot vad man annars känner för. Oh well.

Första skoldagen, första intrycket.

Ca 200 ungdomar sitter nervösa i en stor teatersal, sedan kommer det som säkerligen många fasar för men som får andra gnida sina hjärnhalvor och försöka tänka ut någonting fantastiskt och annorlunda och ROLIGT att säga! Så att dom skall sticka ut ur mängden och vara "speciella". Mikrofonen cirkulerar (det tar ca 1 timme) och redan nu kan man räkna upp på sina båda händer vem man helst nog INTE vill ha på sin klass.

"Hi everybody, My name is Malena *fniss fniss* I am from Mexico and I'm doin' the one year filmacting, I like singing *fniss fniss* and dancing and everybody if you want me in your movie I'll just give you my number, like right now. I do anything, I'm very talented and yes....*fniss fniss* thank thank you!"

Det är väl ingen jä*vla Oscars utdelning heller.

Resten kommer man väl inte riktigt ihåg om man nu inte kollat in deras utseende eller någonting.

Där fanns tre eller fyra svenskar, en norsk tjej och en annan finne. Han gjorde hela den där "and I'm from Finland too" och tummarna upp åt mig.... öööh.... låt oss glömma det.

Efter den introduktionen så hade jag inga timmar förrän nästa dag. Så det var bara att gå fram till någon random person och fråga i vilken grupp/klass han/hon var. Jag bongade en; en 20-årig thailändsk kille som bott i USA i ca 6 år. Riktigt trevlig och söt och lite gay (vilket alltid är trevligt).

Saker kommer och går

Idag reste de tre söta aussi kidsen sin väg och killen från Nya Zeeland (även kallad för kiwin). Känns ganska tomt i lägenheten nu (bara typ 13 personer här nu). Sitter lite med vemod och skriver detta, för samtidigt som det är SÅ givande och kul och härligt och trevligt att träffa nya människor så inser man samtidigt att ingenting varar för evigt och att det finns så många människor där ute som man aldrig kommer att hinna träffa och så många trevliga människor man kommer att måsta säga adjö till....buhuuu....Lyxproblem igen, ett härligt lyxproblem.

Första skoldagen

Åhå, så har det gått redan nästan 2 veckor. shit va tiden far fort och hur snabbt man vänjer sig. Några saker har jag dock inte ännu hunnit vänja mig vid: Det ologiska pre-paid logiken för någon utan ett socialskyddsnummer, fattar inte själv riktigt hur det går till, vet bara att det är dyrt (du betalar för både ringda och skickade sms men även för inkommande samtal och sms). Beställ aldrig någonting large här, en small kaffe är redan lika stor som de stora kopparna på Wayne's, gäller även medium (om man int vill gå mätt hela dagen, så kan en medium size vara logiskt). Man måste alltid be dem att INTE sätta socker i kaffet, dom frågar inte, dom antar att alla vill ha 1/2 kaffe och 1/2 socker, detta kan förstöra vems som helst morgon.

Har hittat två bra alternativ till boende, står nu inför ett dilemma. #1 rummet meddelar först i slutet av veckan om jag får hyra eller inte, men om jag inte meddelar #2 rummet idag så kan det hända att det också far. Jag kunde ha värre problem, så anser att detta är ett extremt lyxigt problem.

Idag börjar skolan. Jag har färdigt äpplet i handen, det skall bli spännande att se vad det är för typer som skall snurra runt en de nästa 10 månaderna.

På tal om skola och lärare så talade jag med en kille på en fest som är lärare i NY, engelska lärare. Han har blivit knivhuggen typ två gånger och blir ständigt mordhotad... shit, snacka om att försöka hitta bra motivation till det yrket.

Tror jag klarar mig utan knivhugg idag, åtminstone dom fysiska. Man vet ju aldrig hur mångas tävlingsinstinkter som väcks till liv.

Random random

Yes, idag har det dykt upp en hel del intressanta rum på craigslist. Har skickat allt som allt 10 mail och har två visningar på lördag och en ikväll, så månne inte. Plus att Miranda (vår mamma, hon e nog i min ålder så föreställ er inte ngn gammal tant) sade att jag mer än gärna får stanna här tills jag hittar ett rum, så ingen panik.

Igår for vi till Bronx Zoo, gratis på onsdagar. Jag ville se aporna, men vi kom så sent så vi missa typ alla djur. Det tog över en timme att ta sig dit, det ser så litet ut på kartan...

For sedan på en keikka på kvällen, första New York keikkan! Ett australiensiskt bänd som heter The Drones, aussina tog mig dit eller the kids som vi också kallar dom, dom e alla under 19 :)

Brooklyn - yo know what I mean

Söker fortfarande rum. Sku va trevligt att hitta något tills skolan börjar, dvs på måndag. Iiik! Det som är säkert är att det nog blir Brooklyn, yes, I'm a Brooklyner. Svårt att hitta det man söker efter och det går fortfarande riktigt bra att bo med couchfamiljen (vi har redan en tradition av jag berättar godnattsagor före läggdags) - tar kanske lite emot att flytta ensam någonstans....

På måndag var det Labour Day, lite som villaavslutning fast utan raketer och kräftor, det sägs vara den sista dagen av sommaren. Nu har vädret redan vänt lite, fortfarande varmt och fuktigt men lite mera moln. Träffade också två av mina framtida skolkamrater på måndag, två indier. Lovade att hjälpa dem shoppa vinterkläder sedan då vädret kräver det, de tyckte det redan nu var "kallt".

Ikväll skall vi gå på en Burlesque Show.

Coney Island som blev mycket mycket mer...

Så började den heta dagen på Coney Island.

Då vi efter en halöv timmes metroåkning svettigt promenerade mot the Bouleward på Coney Island blev vi stannade av två brittiska flickor. De tyckte jag och Hanna såg coola ut, nice. Sedan blev det en 2 timmars photoshoot med laptop och mobil accesoarer (lägger väl en länk sen då dom publiceras.... uuuuh) Det hela var mycket orealistiskt, men det är väl vad hela staden går ut på. Sedan åkte vi berg-och-dal-bana, classic!

På kvällen, efter lite trevliga drycker och samtal, tog hela familjen (som vi nu kallar vår couchsurfing grupp, alla 20 som bor under samma tak) metron mot Manhattan.

Följande sker:

Alla sitter på bra humör i metron. En gammal man stiger in, han säger:

- Excuse me ladies and gentlemen, hope you don't mind me singing a little something. I'm gonna sing something from Seal, it's called Kiss from rose.

Mannen börjar sjunga och alla i metron stämmer in, 3 stämmigt och med instrumentinslag i form av underliga ljud från var och varannan person. Fantastiskt!

Kvällen fortsätter till en liten klubb där vår "mamma och pappas" kompis sjunger i ett band. Jazz/Funk musik för hela slanten. Sedan blir det efterfest i lägenheten med alla möjliga typer av människor. Trodde jag var lite för gammal för det där hela festa till gryningen, men man lär väl sig på nytt. Sedan kröp man ihop på madrasser i vardagsrummet och sjöng godnattsånger.

I kväll blir det en traditionell dagen-efter bio, men på en big ass movie theatre någonstans i Manhattan ;)

Den första kvällen vi kom hit blev vi smått förskräckta över hur fullt huset var, de påstod att man blir beroende av att bo här. Yeah right, tänkte jag. Vissa skulle bara surfa ett par nätter men har stannat i månader. Nu förstår jag vad dom menar, vi har en ganska mysig gemensam stämning här. Söker dock fortfarande efter ett eget rum, men prioriterar allt högre kvaliteten på rumskompisarna före kvaliteten på området och byggnaden ( och NEJ mamma jag skall inte bo i de värsta delarna av Brooklyn eller Bronx).

puss&kram

Tyrkfel

Jag ar inte full.

Im gonna wake up in a city that never sleeps!

Indeed, jag vaknade upp pa en baddsoffa (ni far klara er utan prickar nu for jag ar inte pa min egen dator) med 6 znoosande couchsurfare oa galvet under mig (+typ 5 till i adom andra rummen). Ensam kande man sig inte (och Hanna ar ju med och haller min hand). Nu just har jag klarat av vissa praktiska saker, som att skaffa en ameriakns mobil och nummer, anmalt mig till skolan och fatt mitt NYFA student pass, hunnit skriva 4 ansokningaer om lagenhet, suttit i Madisn Square Garden och atit frukost. Nam Nam. Snart skall jag ta min Starbucks kaffe och dagen ar avklarad!

Jaha...så börjar det

Åker iväg om exakt (typ) 14h och 40 minuter. The big apple. Inte fattat det ännu. Jag kan inte heller fatta att jag bloggar. De enda dagböckerna jag har ägt i mitt liv har varit ivrigt ifyllda då jag ryckt upp paketpappret men sedan....nada....tystnad...har hel enkelt inte orkat. Men NU skall jag bevisa mig själv fel (kan man säga så... skit samma), jag skall dela med mig av mina upplevelser och tankar och FÖRÄNDRA DITT LIV! (nå näää). Here it goes.

Jag har inga större förhoppningar, förväntningar eller fördomar då det gäller NY. MEN a girls gotta dream, så följande lägger jag nu på en *check* lista och dessa skall jag utföra.

- Skriva manus på min laptop på något café

- Ha bråttom och småspringa genom folkmassan med en Starbucks takeaway kaffe i handen

- Trycka upp visitkort

- Bli tillfrågad på en dejt av en främling (ok...det kan jag inte kontrollera själv, men jag skall vara uppmärksam)

- Springa i högklackat, sträcka ut min arm och ropa "taxi!"

- Se en musikal

- Se uteliggare värma sina händer och uppklippta vantar ovanför en brinnande tunna

- Jogga i Central Park

- Gå genom ett regnigt NY med händerna nerkrypta i djupa jackfickor medan någon spelar saxofon i en gränd eller en lägenhet med öppna fönster (alternativt på balkongen - andra liknande instrument går också)

thanx for listening