Då vi efter en halöv timmes metroåkning svettigt promenerade mot the Bouleward på Coney Island blev vi stannade av två brittiska flickor. De tyckte jag och Hanna såg coola ut, nice. Sedan blev det en 2 timmars photoshoot med laptop och mobil accesoarer (lägger väl en länk sen då dom publiceras.... uuuuh) Det hela var mycket orealistiskt, men det är väl vad hela staden går ut på. Sedan åkte vi berg-och-dal-bana, classic!
På kvällen, efter lite trevliga drycker och samtal, tog hela familjen (som vi nu kallar vår couchsurfing grupp, alla 20 som bor under samma tak) metron mot Manhattan.
Följande sker:
Alla sitter på bra humör i metron. En gammal man stiger in, han säger:
- Excuse me ladies and gentlemen, hope you don't mind me singing a little something. I'm gonna sing something from Seal, it's called Kiss from rose.
Mannen börjar sjunga och alla i metron stämmer in, 3 stämmigt och med instrumentinslag i form av underliga ljud från var och varannan person. Fantastiskt!
Kvällen fortsätter till en liten klubb där vår "mamma och pappas" kompis sjunger i ett band. Jazz/Funk musik för hela slanten. Sedan blir det efterfest i lägenheten med alla möjliga typer av människor. Trodde jag var lite för gammal för det där hela festa till gryningen, men man lär väl sig på nytt. Sedan kröp man ihop på madrasser i vardagsrummet och sjöng godnattsånger.
I kväll blir det en traditionell dagen-efter bio, men på en big ass movie theatre någonstans i Manhattan ;)
Den första kvällen vi kom hit blev vi smått förskräckta över hur fullt huset var, de påstod att man blir beroende av att bo här. Yeah right, tänkte jag. Vissa skulle bara surfa ett par nätter men har stannat i månader. Nu förstår jag vad dom menar, vi har en ganska mysig gemensam stämning här. Söker dock fortfarande efter ett eget rum, men prioriterar allt högre kvaliteten på rumskompisarna före kvaliteten på området och byggnaden ( och NEJ mamma jag skall inte bo i de värsta delarna av Brooklyn eller Bronx).
puss&kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar