Första skoldagen, första intrycket.

Ca 200 ungdomar sitter nervösa i en stor teatersal, sedan kommer det som säkerligen många fasar för men som får andra gnida sina hjärnhalvor och försöka tänka ut någonting fantastiskt och annorlunda och ROLIGT att säga! Så att dom skall sticka ut ur mängden och vara "speciella". Mikrofonen cirkulerar (det tar ca 1 timme) och redan nu kan man räkna upp på sina båda händer vem man helst nog INTE vill ha på sin klass.

"Hi everybody, My name is Malena *fniss fniss* I am from Mexico and I'm doin' the one year filmacting, I like singing *fniss fniss* and dancing and everybody if you want me in your movie I'll just give you my number, like right now. I do anything, I'm very talented and yes....*fniss fniss* thank thank you!"

Det är väl ingen jä*vla Oscars utdelning heller.

Resten kommer man väl inte riktigt ihåg om man nu inte kollat in deras utseende eller någonting.

Där fanns tre eller fyra svenskar, en norsk tjej och en annan finne. Han gjorde hela den där "and I'm from Finland too" och tummarna upp åt mig.... öööh.... låt oss glömma det.

Efter den introduktionen så hade jag inga timmar förrän nästa dag. Så det var bara att gå fram till någon random person och fråga i vilken grupp/klass han/hon var. Jag bongade en; en 20-årig thailändsk kille som bott i USA i ca 6 år. Riktigt trevlig och söt och lite gay (vilket alltid är trevligt).